Mitt tillvägagångssätt består av ett antal regler och metodologiska verktyg; det handlar inte om att gå ut och titta på människors köpbeteende i till exempel ett köpcentrum. Fokus bör ligga på sociala fenomens naturliga skeenden, snarare än att testa hypoteser. När antropologen ger sig ut i fält studerar hon helheter, det vill säga allt i en specifik kultur eller i ett specifikt sammanhang som påverkar ett visst beteende eller en viss situation. Genom att få grepp om helheten växer också en förståelse fram för vad som formar beteenden och attityder. Datamaterialet analyseras sedan med kulturanalytiska teorier som ramverk.

Den tolkande och analyserande processen påverkas så klart av vem det är som tolkar. Tolkningarna beror inte bara på antropologens personliga bakgrund och livserfarenhet, värderingar och attityder, utan också på hur hon eller han blivit mottagen av de människor som studeras. Det är omöjligt att skriva en helt igenom objektiv etnografisk analys på grund av att den är styrd av sin kontext, tidens trend, rådande samhällsvärderingar, den internationella politiska och historiska situationen. Men man breddar sin förståelse genom att presentera flera verkligheter, flera röster och berättelser. Ingen annan metod har det djup, det humanistiska perspektivet eller den färgrikedomen.