Skärma dig inte från barnens skärmtid

”Det här med ungarnas spelande och tiden framför datorn, det måste vi begränsa”. Känner du igen frasen? Jag får ofta frågan när jag är ute och föreläser från oroliga föräldrar: ”Ska jag begränsa tiden mitt barn sitter framför datorn?”

Varför det? Om det inte tar tid från skolan eller sömn? Om de fortfarande är fysiskt aktiva? Frågan är om det inte är den klassiska alieneringen mellan föräldrar och äldre barn, fast i en ny tappning. Det som du kanske själv upplevde när dina föräldrar inte förstod sig på det som intresserade dig? För handen på hjärtat, vet du vad de gör framför skärmen? Och är du helt säker på att det är bara dåligt? Det kanske är precis tvärtom?

En studie från Statens medieråd från 2015 visade att det föräldrar och barn bråkar mest om hemma är tiden framför skärmen: ” Resultaten visar entydigt att tidsåtgång är en betydligt större konfliktkälla än medieinnehåll.” Alltså att är viktigare än vad. Och vidare: ”Tidsåtgången avseende digitalt spelande är den vanligaste konfliktkällan mellan barn och vuxna fram tills dess att barnet fyller 14 år.”

I de etnografiska fältstudier av unga och medieanvändning som jag kontinuerligt genomfört sedan 2004 förvånas jag över hur lite insikt föräldrar faktiskt har vad deras barn gör online. Inte många föräldrar jag träffat på har spenderat tid med sina barn framför skärmen, provat på att spela de spel barnen spelar eller bara sitter med för att se och lära. Få föräldrar inser att tiden online kan handla om en mängd olika aktiviteter, att spela, läsa, socialisera med kompisar eller titta på film till exempel. Det är som att ”skärmtid” klumpas ihop till en aktivitet och därmed är något dåligt.

Amerikanska barnläkarakademin (APP) ger nya riktlinjer vad gäller små barns användande av digitala enheter. De menar att barn gör det de alltid gjort men nu har dessa aktiviteter förflyttats online. Ordet ”skärmtid” måste ersättas av ordet tid generellt framhåller de. APP menar vidare att råd till föräldrar måste vara vetenskapligt belagda, inte bara baseras på vad vi tror är bra eller inte.

Ta gaming till exempel. Idag finns det mer forskning om vad som händer då man spelar. Ett exempel är kognitionsforskaren Daphne Bavelier. Hennes forskning av snabba actionspel visar att snabba förändringar på skärmen i spelet gör att hjärnan tränas upp att uppfatta detaljer snabbare och tydligare se kontraster. Hastigheten i spelet tränar även upp spelarens förmåga att fokusera; onödig information sorteras bort och koncentrationsförmågan stärks.

En studie från medicinska fakulteten vid Lunds universitet visar att människor som spelar förvärvar eller tränar förmågor som logik, problemlösningsförmåga, minne, visualiseringsförmåga, matematik och reflexer. Inte helt onödiga egenskaper.

Det är så lätt att vara rädd för det vi inte känner till och därmed försöka begränsa. Precis som 50-talets föräldrar förfärades över Elvis Presleys höftrörelser och hur det påverkade deras barn. Allt under hans gitarr hamnade utanför bilden. Det fanns många experter som berättade vad som skulle hända annars. Inte mycket av det föll in.

Att begränsa är kanske den första naturliga åtgärden när man oroar sig för sitt barns beteenden – beteenden som man inte känner igen från sin egen barndom. Att istället ägna mer tid till att förstå och lära känna den värld barnen växer upp i skulle troligen minska rädslorna. Engagerade och närvarande föräldrar är nu, och har alltid varit, en av de viktigaste hörnstenarna för välmående barn.

IMG_6469